Catching up

Jag lever. Tro det eller ej. Däremot har jag haft enormt mycket att stå i. Tröttheten har varit ett problem och även utmattning. Ändå fortsätter jag att leverera bra insatser på jobbet, som vän och som familjemedlem. Det går verkligen inte att påstå något annat. Jag har också mina egna krig på ett mer personligt plan att bekämpa. Jag vet även att det går framåt men jag väljer ofta att inte prata om det. Jag vore helt förlorad utan den uppbackning som mina föräldrar dygnet runt har gett. Alla kontakter inom vården som de har eller kämpat för genom den meningslösa byråkratin där det krävs att man är påläst. Jag är väldigt tacksam och det finns ingen jag älskar så mycket som dem. 
 
Härnäst väntar mycket förberedelser inför min flytt till nya bostaden. Därför har jag haft mindre tid för mitt fotointresse. Men det blir snart nya tag. Förhoppningsvis med lite varmare väder. 

Every smile you fake

Tiden fortsätter framåt och allt med det som ska göras. Tur är väl det. Vi får inte bestämma och därför måste vi helt enkelt spela med. Vi kan påverka till en viss del men långt ifrån allt. Ibland kan man känna sig långt ifrån att vara till någon nytta alls. Men tro mig, jag hade verkligen gjort ännu mer om det funnits möjlighet. Men schemat är hårt pressat. Och utmaningarna är många, så vad gör man inte för att lyckas fullfölja dessa.