Tänk om

31 augusti idag. Slutet av sommaren måhända men förhoppningsvis blir det en vacker höst. Känner mig lite bekymrad av att tiden går så snabbt och är så pass mycket av en dyrbarhet. 

Dysterhet

 
Tänk att jag verkligen går igenom detta nu. Jag talar om min behandling, cbt-e. Det känns banne mig för jävligt just nu. Och jag har känt mig så maktlös och oviktig. Jag hade behövt återgå till det vanliga livet som jag pausade ifrån. Kommer redan nu att ha ett annat perspektiv på tillvaron, särskilt mina sårbarheter.