The enemy is inside of me

Jag har mycket funderingar som vanligt. Och helgen närmar sig sitt slut. Alltid lika tråkigt. Alltid lika oundvikligt. Men icke desto mindre tufft att vara jag i denna verklighet. Jag är tacksam för det lilla jag har men tro mig det är jag fan fullkomligt minst sagt välförtjänt av. Så mycket som jag hela tiden sliter. Och tänker på varenda felsteg och dess konsekvenser. Oftast har jag rätt men vad spelar det för roll. Det är inte längre viktigt med kunskap eller erfarenhet. Det är tråkigt.  

Kommentera här: