Worst in me
Jag förväntar mig inga applåder eller tips från coachen. Jag vill bara synas ibland för det stora jag gör och det lilla jag får tillbaks. Är det orimligt? Och vad mer i så fall. Är min uppsyn det fulaste som korsat din väg? Då är jag ledsen
att du fick se mig och önskade att jag vore osynlig. Kanske når jag dit i slutändan men därefter minns jag inget och allt hänger på vad andra kommer ihåg och fortsättningsvis vill bevara.
