Vet ni vad det värsta är? Att jag kan bli så irriterad och besviken på vissa människor. Man försöker spela social fast man egentligen har svårigheter för det enligt medicinsk bedömning. Ändå vill jag verkligen gå emot alla odds och bli som alla andra.
Och jag är en för tusan bra, snäll, omtänksam, generös och förstående individ/vän.
Jag vet att båda mina föräldrar samt min storasyster ser framstegen som något alldeles unikt. Även läkare genom mina 34 år i livet.